It´s a wonderfull world...

Stephan var ute med några från jobbet i fredags, kvällen slutade med nån otrevlig kommentar från mig i telefonen om att jag minsann inte tänkte ta hand om barnen hela lördagen ensam.... Känner rätt starkt att jag också skulle behöva en kväll för mig själv, en kväll med vänner, och alkohol. Dessvärre kan ju det bli lite bökigt när man ammar, även om de "nya" rekomendationerna är att det är ok att dricka MÅTTLIGT med alkohol fast man ammar (eftersom nästan ingenting går över i mjölken), så kan det bli lite konstigt att ta med sig Alicia på krogen...

Så när arbetskompisarna började snacka om att gå ut och fira av Käller tackade jag automatiskt nej, SUCK. Nu får ni inte missförstå mig, jag älskar verkligen att vara hemma med lillpysan och skulle inte byta det mot någonting, men ibland nån gång ibland vore det kul att få vara baraJohanna och inte mammaJohanna.

Så i söndags togs beslutet att jag faktiskt ska följa med ut den 18e (om Alicia acceptear nappflaska och allt känns bra dvs) JIPPI! Jag har ju som mål att helamma i minst 4 mån, sedan smakportioner men att "delamma" i minst 8 mån, helamma innebär att bäbisen bara äter bröstmjölk, vatten samt AD droppar. Detta pga de rekomendationer som finns gällande ammning, för de som ej vet det finns det lite av en "ammningsmoralhysteri" dvs att man kanske inte är en speciellt bra mamma om man inte ammar. Orkar inte riktigt gå in på det här och nu men iaf så kommer jag pumpa så det finns käk åt tösen, har redan fyllt en iskubslåda.. =) Har även varnat Stephan om hans dryck blir grumlig av isbiten har han tagit av fel sort...

Men innan det är dax för utgång har jag planerat att vi måste ha en övningskväll, så på fredag tänkte jag ta en fika med några kompisar och lämna Stephan hemma med båda älsklingarna, spännande att se hur det går...
Tro nu inte att jag är orolig för hur Stephan, Kaylie eller Alicia kommer fixa detta utan det är hur jag ska klara separationsångesten som är hela problemet...

Tänkte dessutom bjuda på en bild av en mkt stolt bebismatande pappa.


Och även en bild på båda barnen bara för att de är så söta. =)

Igår kväll började känslan sakta infinna sig, du vet precis vad jag pratar om. Lite svag huvudvärk, näsan börjar bli tjock och det svider lite i ögonen... förkylningen är på väg.

Så imorse när jag vaknade och det inte var så himla illa vart jag positivt överraskad, körde på som vanligt med frukost, tvättning och påklädning av Kaylie. Strax innan vi skulle gå inser jag plötsligt att hon kanske är lite för snorig för att gå till dagis men när jag säger att vi knske får stanna hemma idag så blev hon jätteledsen och ville absolut gå till dagis och leka. Jaja, om det blir värre under dagen så vet jag ju av vana att de ringer, när vi dessutom har ca 3min promenadväg till dagis så går det rätt fort att hämta henne.


Självklart vet vi ju alla åt vilket håll hennes förkylning skulle gå ochca 10.45 ringde telefonen, "Hon är pigg och glad men snorig och har 38 graders feber så kom efter lunchen."
 
På väg hem från dagis gick vi förbi skateboard rampen som finns här i Östberga, tyvärr har den gått sönder mer och mer det senaste året och denna sommar har ingen kunnat åka på den längre, så nu hade ngn ansvarig på kommunen bestämt att den skulle rivas. Jag kan inte säga så mkt om det egentligen för i det skick den är i nuär den tyvärr farlig för alla barn som leker ute obevakade. Kaylie tyckte självklart att det var jättespännande med "demoleringsgrävskopan" och vi satt i säkert 15 min och tittade på rivningen på vägen hem. Hade rätt svårt att hålla mig för skratt när Kaylie varje gång maskinföraren lagt ner en skopa på flaket, applåderade och ropade "BRAVO". Den skäggige maskinföraren i skinnväst såg inte ut att uppskatta hurrandet från min sötnos. *FNISS*