Upp - sala
Som min älsta dotter har bestämt sig för att uttala Jessica och Jakobs hemort.
Där var vi igår, storfnös bröt ju av mina glasögon för några veckor sedan så med en syster som arbetar som optikerassistent måste man ju passa på att utnyttja familjerabatten. =)
Sen att hon dessutom bjöd på middag är ju inget minus direkt...
Eftersom jag oftast använder linser så kände jag först inte ngn brådska att köpa nya men eftersom jag nyligen fick ett till barn som ska ammas på näterna och jag nästan inte ser spjälsängen utan glasögon/linser så kan det nog vara en bra ide ändå...
Så nu är det gjort iaf, beställningen har gått iväg, lite tråkiga kanske men snygga enligt mig (och Surstrumpas arbetskamrater). Passade även på att göra kollen för körkortstillståndet, jag vill vill vill ha körkort, så nu gäller det att få arschlet ur vagnen och skicka in allt.
Nu kommer Kaylie här med sina leksakskastruller och säger att vi ska "Äta nu!", frågar vad det blir för ngt och hon svarar "söttsoppa". Vad har hon fått det ifrån? Vi brukar ju inte äta köttsoppa, dagis antar jag... Hur som halst så ska jag iväg och låtsas äta köttsoppa med min dotter nu så jag skriver mer nån annan dag.
Där var vi igår, storfnös bröt ju av mina glasögon för några veckor sedan så med en syster som arbetar som optikerassistent måste man ju passa på att utnyttja familjerabatten. =)
Sen att hon dessutom bjöd på middag är ju inget minus direkt...
Eftersom jag oftast använder linser så kände jag först inte ngn brådska att köpa nya men eftersom jag nyligen fick ett till barn som ska ammas på näterna och jag nästan inte ser spjälsängen utan glasögon/linser så kan det nog vara en bra ide ändå...
Så nu är det gjort iaf, beställningen har gått iväg, lite tråkiga kanske men snygga enligt mig (och Surstrumpas arbetskamrater). Passade även på att göra kollen för körkortstillståndet, jag vill vill vill ha körkort, så nu gäller det att få arschlet ur vagnen och skicka in allt.
Nu kommer Kaylie här med sina leksakskastruller och säger att vi ska "Äta nu!", frågar vad det blir för ngt och hon svarar "söttsoppa". Vad har hon fått det ifrån? Vi brukar ju inte äta köttsoppa, dagis antar jag... Hur som halst så ska jag iväg och låtsas äta köttsoppa med min dotter nu så jag skriver mer nån annan dag.
Muuuuu!!!
Efter 15 dagar av att konstant ha ena bröstet lite diskret hängande utanför tröjan börjar jag så smått känna mig som en kossa. MUUU!
Fatta att det är minst 6 månader kvar av detta. Ta en macka och var en nöjd bebis.
Fast ärligt talat är det ju lite mysigt också...
Kram från MammaMu ;-p
Så nu är hon (äntligen) här
Vaknade på morgonen den 27 juli och innan jag klivit upp ur sängen (eftersom det var min födelsedag och vi hade firat mig och Kaylie dagen innan tyckte jag mig ha rätt att lata mig lite) hade jag haft två värkar. Dessa var ju inte speciellt starka men jag kände ändå att det var någonting annat än de förvärkar jag haft tidigare. Mamma, Kurt, Jessica och pappa åkte hem lite pö om pö under dagen och jag, Stephan, Kaylie och Crille gick till parken för att låta lilltjejen bada lite i plaskdammen.
Jag och Crille gick till affären och köpte glass som vi sedan njöt av i solen och sedan gick vi hem för att laga middag. Från det att vi lämnade lägenheten tills dess att vi kom hem igen hade jag haft ca 4 värkar och Stephan började snegla på klockan och medelade sedan att de kom med ca 30 min intervaller. Samtidigt som vi lagade middag ringde vi Anita och berättade att det kanske, kanske började hända ngt. 10 min senare ringde Stephan upp henne igen och bad henne komma över "för säkerhets skull" jag var lite tveksam för det vore ju synd om hon fick åka i onödan men hon förklarade bestämt att det i så fall inte gjorde ngt.
Nu kom värkarna med ca 15 min intervall och Crille/Stephan turades om att ha koll på tiden. Kl 19 ringde jag in till SÖS för att kolla hur långt det bör vara emellan innan man åker in som omföderska. De sa att 10-15 min var för sällan men att de hade plats så det var bara att ringa tillbaka när det började närma sig. Kaylie märkte, trots att Anita gjorde sitt bästa för att distrahera och underhålla, att det var ngt konstigt på G, så när Stephan skulle söva henne var det under skrik och vilda protester. Vid 22 tiden började jag få riktigt ont och ringde till SÖS, dessvärre förklarade barnmorskan på telefonen att de hade fullt och att jag fick ringa till Huddinge istället, sagt och gjort. När jag pratade med BM på telefon förklarade jag att jag var osäker på om det var dax att åka in eller inte men att jag hade riktigt ont. Hon sa att jag var välkommen in på en kontroll om jag ville och att om det inte var dax än så kunde jag ju bara få åka hem igen, så 5 min senare satt vi i bilen på väg in.
I bilen började värkarna göra fruktansvärt ont och de sista så skrek jag nästan rakt ut, de kom nu med 3 min intervall. In i ett intagningsrum och Stephan sprang ut för att parkera om bilen, när han kom tillbaka skulle barnmorskan precis till att göra en kontroll. 9 cm öppen var domen och jag frågade lite lättat om detta innebar att vi i alla fall inte skulle behöva åka hem igen. Nja fick jag till svar, just nu ska vi försöka få dig till en sal så du inte behöver föda barnet i korridoren. Jaha, då misstänker jag att det är för sent för epidural? Jo det var det ju men du kan få lustgas. Jippi! Lustgas som jag tyckte så illa om undet min första förlossning, jag tyckte att jag helt tappade kontrollen och att det kändes som jag inte fick nån luft. Men just då i det läget hade jag nog stoppat huvudet i toaletten om nån sagt att det skulle göra mindre ont av det.
Barnmorskan och sköterskan gick ut ur rummet men sa att det bara var att plinga på knappen om det var något, den andra värken efter att de lämnat rummet dvs ca 6 min senare kände jag att jag pötsligt hade krystvärkar och Stephan fick plinga tillbaka dem. Eftersom vattnet fortfarande inte gått satte de en skalpelektrod på bebisen för att kunna mäta hjärtljuden och för att samtidigt göra hål på hinnorna, sedan säger BM att nästa krystvärk så är det bara att köra på för nu är det dax. Detta var jag absolut inte beredd på och jag blev lite smått panikslagen och började tvivla på om detta verkligen var fysiskt möjligt. Ivrigt påhejad av Stephan, BM och sköterskan så var det iaf klart 4 värkar senare. Plötsligt låg min nyaste lilla dotter på mitt bröst och såg på mig med sina mörka ögon. Vi kände ju att det gått rätt fort men trots detta blev det lite av en chock när jag fick en kopia av min journal, från inskrivningen hade det tagit 39 min tills hon var född.
39 min!
Tänk om vi inte åkt in, då hade vår dotter fötts på vägen...
Alicia Nilsson Hale 3510g och 49cm lång föddes kl 23.09 den 27 juli 2008.
Börjar nästan bli van vid att spendera min födelsedag på BB nu. =)
Vill tacka för alla gratulationer och presenter vi fått, om jag inte hört av mig personligen så är det inte för att jag inte uppskattar allt utan för att vi inte riktigt "landat" ännu.
Den bloggande småbarnsmamman is back! =)
Återkommer med uppdatering om vår nya familjesituation snart.
Kram på er!
PS Förlåt Jessica, menade aldrig att sabba ditt förhållande, men nu när det redan är försent så hoppas jag iaf att du uttalar korv som körv. DS
Jag och Crille gick till affären och köpte glass som vi sedan njöt av i solen och sedan gick vi hem för att laga middag. Från det att vi lämnade lägenheten tills dess att vi kom hem igen hade jag haft ca 4 värkar och Stephan började snegla på klockan och medelade sedan att de kom med ca 30 min intervaller. Samtidigt som vi lagade middag ringde vi Anita och berättade att det kanske, kanske började hända ngt. 10 min senare ringde Stephan upp henne igen och bad henne komma över "för säkerhets skull" jag var lite tveksam för det vore ju synd om hon fick åka i onödan men hon förklarade bestämt att det i så fall inte gjorde ngt.
Nu kom värkarna med ca 15 min intervall och Crille/Stephan turades om att ha koll på tiden. Kl 19 ringde jag in till SÖS för att kolla hur långt det bör vara emellan innan man åker in som omföderska. De sa att 10-15 min var för sällan men att de hade plats så det var bara att ringa tillbaka när det började närma sig. Kaylie märkte, trots att Anita gjorde sitt bästa för att distrahera och underhålla, att det var ngt konstigt på G, så när Stephan skulle söva henne var det under skrik och vilda protester. Vid 22 tiden började jag få riktigt ont och ringde till SÖS, dessvärre förklarade barnmorskan på telefonen att de hade fullt och att jag fick ringa till Huddinge istället, sagt och gjort. När jag pratade med BM på telefon förklarade jag att jag var osäker på om det var dax att åka in eller inte men att jag hade riktigt ont. Hon sa att jag var välkommen in på en kontroll om jag ville och att om det inte var dax än så kunde jag ju bara få åka hem igen, så 5 min senare satt vi i bilen på väg in.
I bilen började värkarna göra fruktansvärt ont och de sista så skrek jag nästan rakt ut, de kom nu med 3 min intervall. In i ett intagningsrum och Stephan sprang ut för att parkera om bilen, när han kom tillbaka skulle barnmorskan precis till att göra en kontroll. 9 cm öppen var domen och jag frågade lite lättat om detta innebar att vi i alla fall inte skulle behöva åka hem igen. Nja fick jag till svar, just nu ska vi försöka få dig till en sal så du inte behöver föda barnet i korridoren. Jaha, då misstänker jag att det är för sent för epidural? Jo det var det ju men du kan få lustgas. Jippi! Lustgas som jag tyckte så illa om undet min första förlossning, jag tyckte att jag helt tappade kontrollen och att det kändes som jag inte fick nån luft. Men just då i det läget hade jag nog stoppat huvudet i toaletten om nån sagt att det skulle göra mindre ont av det.
Barnmorskan och sköterskan gick ut ur rummet men sa att det bara var att plinga på knappen om det var något, den andra värken efter att de lämnat rummet dvs ca 6 min senare kände jag att jag pötsligt hade krystvärkar och Stephan fick plinga tillbaka dem. Eftersom vattnet fortfarande inte gått satte de en skalpelektrod på bebisen för att kunna mäta hjärtljuden och för att samtidigt göra hål på hinnorna, sedan säger BM att nästa krystvärk så är det bara att köra på för nu är det dax. Detta var jag absolut inte beredd på och jag blev lite smått panikslagen och började tvivla på om detta verkligen var fysiskt möjligt. Ivrigt påhejad av Stephan, BM och sköterskan så var det iaf klart 4 värkar senare. Plötsligt låg min nyaste lilla dotter på mitt bröst och såg på mig med sina mörka ögon. Vi kände ju att det gått rätt fort men trots detta blev det lite av en chock när jag fick en kopia av min journal, från inskrivningen hade det tagit 39 min tills hon var född.
39 min!
Tänk om vi inte åkt in, då hade vår dotter fötts på vägen...
Alicia Nilsson Hale 3510g och 49cm lång föddes kl 23.09 den 27 juli 2008.
Börjar nästan bli van vid att spendera min födelsedag på BB nu. =)
Vill tacka för alla gratulationer och presenter vi fått, om jag inte hört av mig personligen så är det inte för att jag inte uppskattar allt utan för att vi inte riktigt "landat" ännu.
Den bloggande småbarnsmamman is back! =)
Återkommer med uppdatering om vår nya familjesituation snart.
Kram på er!
PS Förlåt Jessica, menade aldrig att sabba ditt förhållande, men nu när det redan är försent så hoppas jag iaf att du uttalar korv som körv. DS
